Publicerad den Lämna en kommentar

Cypripedium montanum

Cypripedium montanum är en av de mer nordligt utbredda nordamerikanska Cypripediumarterna. Den finns i skogsområden utmed i stort sett hela bergskedjan Klippiga bergen i västra USA och ända upp i  Kanada. Detta till trots så  är den ganska ovanlig i naturen och ännu ovanligare i odling.Återigen är det framstegen inom fröförökning som gjort att Cypripedium montanum börjat dyka upp bland specialistodlare och att man vid enstaka tillfällen hittar den till försäljning.Eftersom dess utbredningsområde sträcker sig över flera olika klimatzoner borde den ju vara ganska tålig, men det kan vara svårt att veta när man hanterar fröförökat material och inte känner till proviniensen.Jag skulle ändå gissa att härdigheten är god för i stort sett hela Sverige och försök kommer att göras under kommande åren här hemma.

 

Publicerad den Lämna en kommentar

Cypripedium segawai

Denna lilla juvel är en av de mest sällsynta Cypripedium arterna från Taiwan.Den växer i bergen mellan 1500 och 2500m över havet.Som många av Cypripedium arterna är dom svårt undanträngda och utsatta för mänsklig påverkan.I dagsläget finns dom bara på två kända platser! i Taiwan där dom växer i öppna skogar mellan Juniperus buskar. I odling har dom blivit lite mer vanliga tack vare framstegen med att föröka dom från frö. Många arter kommer att bli räddade tack vare denna teknik som har tagit stora steg framåt med att knäcka processerna för groning.I min egen odling har jag dom ännu inomhus då jag är tveksam om dom fixar en riktig norrlands vinter med djup tjäle och låga temperaturer.

Publicerad den 1 kommentar

Hydrangea paniculata praecox

För många år sedan, faktiskt snart 20 år besökte jag den nu bortgångna Evert Nilsson i Ås och hans arboretum-trädgård. Det var lätt att bli kvar där hela dan och gå och titta på hans livsverk och höra historierna om hans samlande av växtmaterial. Det är sådana där stunder man kommer ihåg och framför allt att det oftast resulterade i att man hade något med sig hem. Jag har aldrig varit någon entusiast av att sticka och föröka vedartat material, kanske på grund av att det tar så mycket tid med den perenna delen. Nåväl denna dag för 20 år sedan resulterade i ett antal små påsar med sticklingar av diverse slag som jag tyckte såg vackert ut och som även Evert tyckte jag skulle ha, Hydrangea paniculata Praecox var en sådan. Så här ett antal år senare är jag otroligt glad för denna gåva som visat sig vara en av de bästa buskarna i min trädgård. Den är inte som den vanliga Höstsyren att den blommar så sent i September att den nästan inte hinner utan denna börjar i Augusti. Den fryser heller inte ner och blir stubbig utan bli en gracil liten buske på 150 cm hög översållad med vita blommor tills frosten tar den. Jag har länge sökt efter någon odlare som har den utan framgång tills för nu innan jul. För första gången kommer jag nu att kunna förmedla denna fantastiska buske till er kunder och då kanske till oss som bor i norr och har lite sämre förutsättningar med det vedartade.

Publicerad den Lämna en kommentar

Gentiana oschtenica

Gentianor brukar uteslutande eller till 80-90 % vara blå blommande. Men som alltid finns det undantag även här. En av de 2 arterna som har en nästan klargul färg i blomman är denna. Gentiana oschtenica räknas ibland som en underart till Gentiana verna som är en ganska vanlig alpin växt ifrån våra höga berg i Europa. Den gula arten finns bara i Kaukasus regionen och påminner väldigt mycket om  G verna i växtsätt. Det är en mycket fin alpinväxt som man sällan ser i trädgårdar eller på våra marknader. Den är inte alls krävande mer än den vill ha en dränerad växtplats och ljust ställe att växa på.

Publicerad den Lämna en kommentar

Primula ’Gammaldags auriklar’

Alla växter behöver inte vara jätteexklusiva för att vara intressanta. Som alla trädgårdsauriklar som finns i många olika färger och varianter. Lite extra roligt är det när man springer på någon sådan gammal namnsort eller en sån där som funnits i typ 100 år på något gammalt torp eller gård. Tyvärr kommer jag inte ihåg varifrån denna härrör eller vart jag köpt den mer än att just denna är en sådan som ovan skriven text. Än viktigare blir det att försöka bevara dessa inför framtiden då dom ofta har goda odlingsegenskaper och är långlivade. Förra vintern led den dock oerhört av isbränna och uteblivet snötäcke så jag får hoppas den återkommer och blir lika fin som på bilden inom något år eller två.

Publicerad den Lämna en kommentar

Saxifraga röda blad

En Saxifraga art som jag skulle vilja ha en hjälpande hand att identifiera är denna. En gång beställd under något helt annat än Saxifraga från den kända Chen-Yi. Det närmaste att jag kommit är att det utan tvekan är en Saxifraga för blommorna är rätt typiska som för Saxifraga fortunei,Saxifraga rufescens och dom typerna. Det som är lite spännande med denna art är att den har röda bladnerver och som jag tror är en variant eller mutation av den verkliga arten. Den har ett snyggt lågt växtsätt med överlappande rundade blad och vita Saxifraga blommor.

Publicerad den 3 kommentarer

Pteroxygonum giraldii

Klättrande eller slingrande Slide växter kanske inte tillhör vanligheterna men de finns faktiskt.Denna för mig fullständigt okända art kom via Göteborgs Botaniska Trädgård och via en av deras insamlingar.Den beter sig inte som en slideväxt med att sprida sig med hemska underjordiska rötter utan håller sig på plats med att skicka upp 1-3 st långa Asparagus spjut för att sedan börja leta något att klättra i. Dom triangulära hjärtformade bladen på den första metern tillväxt är särskilt tilltalande med dom röda markeringarna.Stjälkarna börjar sedan att  dela på sig och sluta på en ca 3 –4 meter i höjd innan sommaren är slut.Blommorna är i form av gul-vita små vippor hängande under bladverket, rätt typiska för familjen. Efterföljande frön ser också lite speciella ut som sländor som man spinner tråd med fast dom är vingförsedda.Mycket dekorativa om man studerar dom på nära håll.I övrigt ett lättodlad växt som kommer tillbaka år ifrån år.

Publicerad den Lämna en kommentar

Petunia patagonica

En märklig släkting inom Petunia epitetet måste jag tillskriva denna art. Den enda förutom, som är perenn!,alla dom andra är annueller och kanske  våra mest odlade utplanteringsväxter.Växten är hemmahörande på södra halvklotet,Argentina,Patagonien och växande på stäpp liknande områden i kalla med relativt torra miljöer.Växten är städsegrön och lite klibbig och bildar små runda tuvor.Blommorna är ca 1 cm i diameter o0ch i början lila-vit melerade för att senare bli grådaskiga.Det är inte lätt att få dom och blomma och jag har haft mina plantor i flera år utan att få en enda blomma.Vad det är som krävs för att få dom till det vet jag inte riktigt. En personer del påstår att vissa kloner har svårare att blomma än andra.Det är ingen lätt uppgift att få en sån här växt att klara sig utomhus, jag har försökt flera gånger men med nedslående resultat.Våra blöta fuktiga höstar och vintrar gör att den inte klarar sig förutom i kall växthuset där jag kan kontrollera förhållandena bättre.Plantan på bilden är ifrån Göteborgs Botaniska Trädgård och om dom är en av dom lyckliga med att ha fått en mer blomvillig klon är jag råder det väl ingen tvekan om.

Publicerad den Lämna en kommentar

Dysosma delavayi

Fotbladssläktingarna Dysosma är ett mycket intressant släkte.Fantastiska woodland växter med häpnadsväckande bladformer och exotiska blommor. Dysosma delavayi är just  den som har allt av det  här. Röda stora marmorerade blad i paraplyform eller som exotiska sjöstjärnor.Färgen försvinner lite med att bladen växer till men efteråt kommer den röda stora hängande blomman under bladverket och den efterföljande röd-orange färgade frukten. Denna art kan bli upp till 50 cm hög och bladen kan mäta 20-30 cm i diameter. Det som är lite tråkigt är att det gäller att få tag i en bra klon som inte kommer från för låg höjd för då blir dom inte långlivade. Dom är känsliga för djup tjäle och långa kalla vintrar och behöver i såfall ett litet täcke av torrt löv för att klara sig. Jag har själv klarat den i ett par år men med nu rådande vintrar med is och barfrost har jag förlorat den och har den bara inomhus tills förhoppningsvis det blir lite normala vintrar.

Publicerad den Lämna en kommentar

Paris aff. polyphylla

Släktet Paris är ett annat släkte hemmahörande i bla. Kina som fascinerat mig mycket.Då många av dom växer på lite lägre höjder kan dom vara lite mer känsliga för våra vintrar i norr tillsammans med tjälen.Problemet som är mycket större när man väl får tag i någon planta från något företag är att dom är oftast levereras utan rötter.Detta är en lång och plågsam väntan för en själv då jag har erfarenheter att dom oftast brukar ruttna bort och inte komma igång över huvud taget.Vad det är som gör att dom inte producerar rötter har jag funderat på många gånger.Hanteringen och skördandet av rhizomerna vid fel tidpunkt kan vara en orsak.När man väl får en planta att börja växa går det oftast bekymmersfritt.Förökningen är dock långsam och endast några få stjälkar på ett par år förekommer.Plantering och odling av dessa är dock ungefär de samma som för Trillium.Humusrika halvfuktiga torvjordar i halvskugga är att rekommendera.”