Publicerad den

Gentiana gelida

Inte alla Gentiana är blå,det finns undantag.Men dom är väldigt få!.Gulblommande Gentianor är mig veterligen endast 2 till antal varav denna är 1 och den andra är Gentiana oschtenica. Gentiana gelida liksom sin gulblommande kusin oschtenica finns i delar av Kaukasus , nordöstra Turkiet där de växer på alpinängar. Gentiana gelida liknar mycket Gentiana septemfida i växtsätt med buskigt lite nedåtliggande stjälkar med vit-gula-gröna uppåtriktade smala klockor på senare delen av hösten.Den trivs i ett soligt halvskuggigt läge med lättgenomsläpplig jord eller i stenpartiliknande förhållanden. Växten brukar ofta bli långlivad som många andra Gentianor.Fröförökningen kan vara lite knepig och att hinna få fram moget frö här uppe hos mig brukar vara lite sisådär med.Möjligtvis skulle den gå att sticka men jag har inte gett mig på det ännu.Skulle någon dyka på denna Gentiana och känna igen dess namn skulle jag starkt rekommendera den för det är riktigt fin dam med sina gula klockor om hösten.

Publicerad den

Leontopodium nivale

Ibland kan en växt vara lite om intetsägande. Släkten kan ha lika eller väldigt snarlika blommor och utseende tillika blad och växtsätt.Allt detta gör att dom inte blir så attraktiva eller att ens ha mer än 1 art i trädgården. Leontopodium släktet innehåller ett 60 tal arter spridda över flera kontinenter och som vanligt växande i alpina miljöer. På 70-80 talet var den en del av det tillgängliga perenna materialet i plantskolor men nu mera får jag nog betrakta den som en högst sällsynt växt att springa på hos i trädgårdsentusiaster trädgårdar.Edelwiess är väl det mest kända och förknippade med växten och släktet när den omnämns och sjungs om i den legendariska filmen ”Sound of Music”och det kan väl ha en del i förklaringen att den fanns i odling under en period iallafall.Leontopodium nivale hör väl till de ovanliga i släktet och jag tyckte om den på grund av sina lite breda silvriga blad och kompakta bladrosetter.Blommorna likaså för när man kommer dom in på skinnet så är dom som en egen liten värld i sig med sitt ludna filtiga utseende.

Publicerad den

Scilla rosenii alba

Scilla rosenii alba införskaffades från Janis Ruksans i Lettland för att par år sedan Lät ju väldigt intressant att det var en rent vit form till skillnad från originalet som är också delvis lite vit men mest himmelsblå. Om detta är en sådan som är lite instabil i sig själv eller en som kallas för alba för att den är nästan vit har jag inte frågat Janis om då jag tycker det inte spelar någon större roll då jag gillar den ändå oavsett.Arten är hemma hörande i Kaukasus,Georgien och är mycket tacksam och lättodlad och förökar sig inte på långa vägar sig som sin hemska ryska kusin Scilla sibirica men denna vita variant har gått lite trögare för och nu efter ca 10 år har den uppnått en ansenlig tuva.

Publicerad den

Betula verrucosa ”Aureovariegata”

Jag har tidigare tagit upp i ett av mina gamla ”Växtporträtt” inlägg om hur jag brukar upptäcka variegeringar hos olika växtslag.Det är nog en av de mer spännande händelserna man kan få uppleva under en växtsäsong om man nu gillar brokbladiga växter det vill säga. Variegeringen eller brok bladigheten kan ta uttryck på många olika sätt allt ifrån enkla små vita strimmor,fläckar, prickar, ådringar, halva-hela blad med gula eller vita partier.Många växter vi redan odlar idag har någon form av färgförändringar i bladen och det är dom som ofta blir mest populära på grund av just prydnadsvärdet. När man hittar eller springer på dessa växter får man nog säga är naturens nycker eller bara slumpen. Det är kanske en chans på miljonen eller mer att man gör det och också att man har ögat för det. Någon typ av förändring sker i växten som gör att den förändras,biologiskt så kan inte jag förklara det mer än att det sker en typ av mutations förändring som hos allt levande.Nånting kanske vill bli bättre eller sämre eller inom växt och djurvärlden. Oftast brukar det vara att dessa föändrade stryker med i konkurrensen av original växterna för dom har starkare anlag än det muterade.Att lyckas se detta som jag gjorde i ett sådant tidigt stadium som jag gjorde med denna vårtbjörk är lite kul. I växthusen odlar jag alla typer av växter och till min stora förtret så blåser det in en massa björkfrön om hösten.Dessa förpestar min tillvaro och gror i mängder vissa år och skapar oerhört mycket jobb.För tre år sedan var just ett sånt år!. I mitt rensande så ser jag en 1 cm stor fröplanta som precis börjat utveckla sitt första hjärtblad och att halva bladet har ett gult parti.Sådana plantor rör man inte utan lät den stå kvar med sin värdväxt. Av erfarenhet så kan detta med brokbladighet också bara vara ett skrämskott och tillfällighet som visar sig övergå till att fortsätt växa som bara grön växt.Så blev det inte detta fallet,björken fortsatte växa och skapa halva gulvariegerade blad vilket gladde mig mycket. Faran är inte över för det utan genetiken kan spela en ett spratt och något som heter revertering kan inträffa det vill säga att den går tillbaka till ursprunget ”grönt”. Man måste kolla och behålla och se om den är stabil kommande åren.Till min nu ännu större glädje så är den det.Inne på år 3 och den har utvecklats på samma goda sätt och nu börjar det spännande och kanske börja tänka,” Finns det en marknad eller intresse för den här?.Tiden får utvisa men det skulle vara häftig att börja se gul-grön brokiga björkar i parker och på allmänna platser med mitt namn eller åtminstone att man var den som introducerade växten kommersiellt.

Publicerad den

Kaufmannia semenovii

Det finns såna här drömväxter som man länge går och suktar efter.Det kan ni ju ni som följer och tittar i min växtlista se och då via min flik kallad ”Växtefterlysningar” Det är väl inte de mest vanligt förekommande arter jag söker efter direkt men skam den som ger sig!. Ibland dyker det upp ett mail från någon från något land runt om i världen som uppmärksammat min önskan och vädjan och har just min drömväxt. Just denna Kaufmannia semenovii hann väl egentligen aldrig listas på växtefterlysningar utan låg väl och skvalpade runt i min hjärna som många andra växtnamn. Under en resa till Tjeckien för 4 år sedan var jag på besök hos en av de mer renomerade växtinsamlarna och botaniserade i dennes lådor.Just där och då dyker detta namn upp och hjärnan aktiveras ögonblickligen vid åsynen av detta namn .JAAAAA!!!,där är den äntligen!.2 eller 3 plantor finns att ta med hem av denna raritet.Nu vågade jag inte direkt chansa att sätta ut någon av de utan har haft dom i växthuset för lite tillväxt och observation.Nu den kommande säsongen ska åtminstone 1 få en majestätisk plats här hemma då jag fått tid och ork att sanera en del hemska övervuxna växtbäddar där den kan trivas i.Arten finns hemmahörande i Kirgizstan och Centralasien och har ett mycket begränsat utbredningsområde.Den räknades förut till släktet Corthusa,klockvivorna men fördes bort därifrån och fick ett eget art namn.Som ni ser är blommorna väldigt lik Corthusa men gula och bara det är ju helt fantastikt.

Publicerad den

Cassiope wardii

Släktet Cassiope eller Kantljung som dom har blivit döpt på svenska är en växtfamilj som har släktskap med våra ljungväxter såsom Erica och Calluna. Det finns 12 arter totalt och samtliga är utpräglade höghöjdsväxter som återfinns i alpina höjder i framförallt Himalaya massivet. 1 art finns faktiskt i vår egna fjällmiljö nämligen C hypnoides. Samtliga arter är städsegröna med små små läderartade blad med ett krypande eller lite buskigt växtsätt,dock aldrig mer än ca 10 cm höga. De föredrar en växtplats med lägre PH för att trivas och inte i konkurrens med stora växter. Småväxta dvärgrhododendron tillsammans med andra små svag växande lundväxter brukar vara ett lyckat koncept för att få den och trivas. Cassiope wardii på bilden får nog räknas till den mest exklusiva i släktet och den är mycket svår att få tag i. Den är störst av alla och kan nå upp till 30 cm. Det exklusiva med den är vita håren som ger den ett luddigt intryck.Blommorna kommer i slutet på juni och liknar som de övriga, små vita hängande klockor. Min planta växer mycket långsamt och har på senare år börjat förgrena sig lite och skjuta en del underjordiska utlöpare. Jag har valt att plantera den i ett torvblock på norrsidan med egen majestätisk plats för att undvika konkurrenter och än så länge så har det fallit väl ut.

Publicerad den

Daphne blagayana

Daphne som är det vetenskapliga namnet för våra Tibast arter, ca 95 arter finns inom familjen. Inom släktet finns både så kallade halv buskar och vanliga buskar. Då de är utspridda över ett stort geografiskt område allt ifrån Europa, Asien till Norra Afrika är inte alla riktigt anpassade för odling i vårt klimat. Men många är mycket odlingsvärda och passar bra i alltifrån stenpartiet till lite mer av den skuggiga lund delen av trädgården. Måste nog säga att de var mer vanliga att se i våra trädgårdar för 20-25 år sedan än i dagsläget. Många trädgårdsprofiler har gått ur tiden och epitetet stenpartier som odlingsform är inte de mest populära just nu får jag tyvärr säga. Några entusiaster finns kvar som försöker hålla sortimentet levande och sprida ut bland övriga intresserade. Det som jag inte har haft någon tur med är de ympade plantorna. Det verkar som om rotstocken ofta är en kraftig växande art som kombineras ihop med en småvuxen art och det leder ofta till en snabb död innan man hunnit få njuta av sin planta. Så numer försäkrar jag mig om att det plantor på egna rötter. En av mina favoriter är nog Daphne blagayana hemmahörande i Balkan regionen. Fullständigt härdig och behåller något/några av sina gröna blad vintertid. Har en litet krypande nedåt liggande växtsätt med underjordiska utlöpare som kan bilda en ganska stor matta ca 30 cm hög. De underbara gulvita stora doftande blomhuvudena slår ut tidigt om våren och sprider sin fantastiska väldoft. Har man en solig-halvskuggig plats i sin trädgård med lätt genomsläpplig jord inte för torrt ska tilläggas och inga stora konkurrerande växter kommer man att ha en fantastisk växt för många år framåt. Namnsorten Brenda Anderson som inte är vanlig är en mer kompakt och knubbig form att hålla utkik efter.

Publicerad den Lämna en kommentar

Lilium martagon ”Black Cherry Delight”

Lilium martagon ”Black Cherry Delight” är en martagon variant som har sitt ursprung från den mer kända Lilium martagon ”Norrland”. Med 100% säkerhet är detta en frö avkomma från denna som har dykt upp bland alla mina växter och som är lite speciell på sitt sätt. Man brukar ju säga att frö avkomman från vissa växter inte blir föräldern lik och att det inte blir samma utseende och det får jag säga när det gäller åtminstone Norrland där jag endast gör lökfjällsdelningar för att få exakta kopior. För att återgå till denna då så har jag hittat på namnet själv då jag tycker färgen påminner om härliga mörkröda solmogna sötkörsbär,typ de som man köper från Turkiet. Från första början tyckte jag väl inte den var så märkvärdig förrän jag började att jämföra nyansskillnader från olika varianter av dessa röda och såg att denna hade ju en utsökt färg. I och med att jag i år fick tid och sanera en del gamla förstörda planteringar,rabatter så grävde jag upp lökarna och gjorde en omplantering och delning. Allt för att kunna börja sälja dessa lite längre fram till nya hugade spekulanter.Tror säkert att den kan minst bli lika populär och efterfrågad som Norrland blivit.

Publicerad den Lämna en kommentar

Agapanthus campanulatus ssp. patens

En osedvanligt ohärdig växt skulle man kunna tänka vid första åsynen och tanke men riktigt så är det inte.Erfarenhetsmässigt så hade jag väl inte lyckats så väl med någon växt från Sydafrika med mer än att den stått i mitt kallväxthus isåfall. Denna art av Afrikas Blå Lilja kommer från den kontinent där vi har som svårast att hitta trädgårdsväxter och annat som passar och är tåliga för vårt klimat. Men även i Afrika finns det höga bergstoppar med både snö och is och kyla. Det är väl inte under några extrema förhållanden men dom måste stå ut med en hel del ska tilläggas. Anledningen till att jag blev särskilt intresserad av denna var vid ett föredrag från Gerben Tjerdsmaa och hans resor med Botaniska Trägården i Göteborg. Under bildvisningen så får jag både se och höra att en del växtlighet får bekänna färg vad gäller vinterväder och det kom att omvärdera mina kunskaper kring Afrika växter. Bilderna visade blöta frusna isiga jordar med delvis stående vatten och däri växte blad annat Rhodohypoxis som ogräs. Agapanthus,en på bild var den som förekom högst uppe i bergen och jag blev genast intresserad. Sagt och gjort,den måste på något vis kommas över och till sist kom jag över den vid ett av mina många besök på Göteborgs Botaniska Trädgård. Efter mycket funderande på var som skulle vara den mest lämpade växtplatsen kom jag fram till ” efter väggen vid källarvåningen”. Lite skydd för överdriven blöta vid nederbörd och något mindre risk för stenhård norrländsk tjäle. Den har nu stått ute i mer än 10 år och har vid dom senaste 5-7 åren blommat till min stora glädje.Dessutom har den växttill sig med lite nya rosetter så den verkar inte vara störd av att stå så lång norrut.Jag tror att jag är den enda som har en Agapanthus växande på friland så lång norrut i hela världen om jag får skryta.Det som jag tror gör denna unik är att den är insamlad av en särskilt tålig klon från Drakenberg i Leshoto och tack vare Gerben Tjerdsmaa.

Publicerad den Lämna en kommentar

Calandrinia affinis

Alpiner eller växter ifrån södra halvklotet är ofta en utmaning att få och överleva i vårt klimat.Ganska obegripligt egentligen då miljöerna de kommer ifrån ofta har liknande årstider som vi har med vår,vinter och höst. Det som oftast skiljer sig är väl egentligen nederbörden sommartid.De kommer ifrån torrare områden och även något högre temperaturer. Oxalis enneaphylla och adenophylla är väl dom bästa exemplen på växter från dessa områden som inte har några som helst problem att övervintra utomhus här,vare sig i söder eller norr. Det som gör en så konfunderad varför då ett släkte som Calandrinia som växer på samma platser inte ska kunna gå och ha i trädgården.Liknande Lewisia med lite succulenta tjock blad och en tjock kort rot borde det inte vara något problem men jag har tyvärr inte lyckats,Ännu!. De plantor jag har haft har varit i krukor i växthuset och det har väl varit lite si så där även där.Största misstaget har nog varit övervattning.Men vid ett par tillfällen fick jag iallafall vara med och njuta av denna underbara Calandrinia affinis från Chile.Arten är ganska variabel och kan ha en rad olika färgkombinationer oftast då i rosa toner och varianter.Blomstorleken likaså kan vara stora till små liksom bladformer.Jag kämpar på med att försöka hitta nya fröer för att göra nya försök.