Inlägget gjort

Hydrangea paniculata praecox

hydrangea-paniculata-praecox

För många år sedan, faktiskt snart 20 år besökte jag den nu bortgångna Evert Nilsson i Ås och hans arboretum-trädgård. Det var lätt att bli kvar där hela dan och gå och titta på hans livsverk och höra historierna om hans samlande av växtmaterial. Det är sådana där stunder man kommer ihåg och framför allt att det oftast resulterade i att man hade något med sig hem. Jag har aldrig varit någon entusiast av att sticka och föröka vedartat material, kanske på grund av att det tar så mycket tid med den perenna delen. Nåväl denna dag för 20 år sedan resulterade i ett antal små påsar med sticklingar av diverse slag som jag tyckte såg vackert ut och som även Evert tyckte jag skulle ha, Hydrangea paniculata Praecox var en sådan. Så här ett antal år senare är jag otroligt glad för denna gåva som visat sig vara en av de bästa buskarna i min trädgård. Den är inte som den vanliga Höstsyren att den blommar så sent i September att den nästan inte hinner utan denna börjar i Augusti. Den fryser heller inte ner och blir stubbig utan bli en gracil liten buske på 150 cm hög översållad med vita blommor tills frosten tar den. Jag har länge sökt efter någon odlare som har den utan framgång tills för nu innan jul. För första gången kommer jag nu att kunna förmedla denna fantastiska buske till er kunder och då kanske till oss som bor i norr och har lite sämre förutsättningar med det vedartade.

Inlägget gjort

Gentiana oschtenica

dscn4090

Gentianor brukar uteslutande eller till 80-90 % vara blå blommande. Men som alltid finns det undantag även här. En av de 2 arterna som har en nästan klargul färg i blomman är denna. Gentiana oschtenica räknas ibland som en underart till Gentiana verna som är en ganska vanlig alpin växt ifrån våra höga berg i Europa. Den gula arten finns bara i Kaukasus regionen och påminner väldigt mycket om  G verna i växtsätt. Det är en mycket fin alpinväxt som man sällan ser i trädgårdar eller på våra marknader. Den är inte alls krävande mer än den vill ha en dränerad växtplats och ljust ställe att växa på.

Inlägget gjort

Primula ‘Gammaldags auriklar’

dscn0568

Alla växter behöver inte vara jätteexklusiva för att vara intressanta. Som alla trädgårdsauriklar som finns i många olika färger och varianter. Lite extra roligt är det när man springer på någon sådan gammal namnsort eller en sån där som funnits i typ 100 år på något gammalt torp eller gård. Tyvärr kommer jag inte ihåg varifrån denna härrör eller vart jag köpt den mer än att just denna är en sådan som ovan skriven text. Än viktigare blir det att försöka bevara dessa inför framtiden då dom ofta har goda odlingsegenskaper och är långlivade. Förra vintern led den dock oerhört av isbränna och uteblivet snötäcke så jag får hoppas den återkommer och blir lika fin som på bilden inom något år eller två.

Inlägget gjort

Saxifraga röda blad

dscn1609

En Saxifraga art som jag skulle vilja ha en hjälpande hand att identifiera är denna. En gång beställd under något helt annat än Saxifraga från den kända Chen-Yi. Det närmaste att jag kommit är att det utan tvekan är en Saxifraga för blommorna är rätt typiska som för Saxifraga fortunei,Saxifraga rufescens och dom typerna. Det som är lite spännande med denna art är att den har röda bladnerver och som jag tror är en variant eller mutation av den verkliga arten. Den har ett snyggt lågt växtsätt med överlappande rundade blad och vita Saxifraga blommor.

Inlägget gjort

Pteroxygonum giraldii

pteroxygonum-giraldii

Klättrande eller slingrande Slide växter kanske inte tillhör vanligheterna men de finns faktiskt.Denna för mig fullständigt okända art kom via Göteborgs Botaniska Trädgård och via en av deras insamlingar.Den beter sig inte som en slideväxt med att sprida sig med hemska underjordiska rötter utan håller sig på plats med att skicka upp 1-3 st långa Asparagus spjut för att sedan börja leta något att klättra i. Dom triangulära hjärtformade bladen på den första metern tillväxt är särskilt tilltalande med dom röda markeringarna.Stjälkarna börjar sedan att  dela på sig och sluta på en ca 3 –4 meter i höjd innan sommaren är slut.Blommorna är i form av gul-vita små vippor hängande under bladverket, rätt typiska för familjen. Efterföljande frön ser också lite speciella ut som sländor som man spinner tråd med fast dom är vingförsedda.Mycket dekorativa om man studerar dom på nära håll.I övrigt ett lättodlad växt som kommer tillbaka år ifrån år.

Inlägget gjort

Petunia patagonica

dscn0577

En märklig släkting inom Petunia epitetet måste jag tillskriva denna art. Den enda förutom, som är perenn!,alla dom andra är annueller och kanske  våra mest odlade utplanteringsväxter.Växten är hemmahörande på södra halvklotet,Argentina,Patagonien och växande på stäpp liknande områden i kalla med relativt torra miljöer.Växten är städsegrön och lite klibbig och bildar små runda tuvor.Blommorna är ca 1 cm i diameter o0ch i början lila-vit melerade för att senare bli grådaskiga.Det är inte lätt att få dom och blomma och jag har haft mina plantor i flera år utan att få en enda blomma.Vad det är som krävs för att få dom till det vet jag inte riktigt. En personer del påstår att vissa kloner har svårare att blomma än andra.Det är ingen lätt uppgift att få en sån här växt att klara sig utomhus, jag har försökt flera gånger men med nedslående resultat.Våra blöta fuktiga höstar och vintrar gör att den inte klarar sig förutom i kall växthuset där jag kan kontrollera förhållandena bättre.Plantan på bilden är ifrån Göteborgs Botaniska Trädgård och om dom är en av dom lyckliga med att ha fått en mer blomvillig klon är jag råder det väl ingen tvekan om.

Inlägget gjort

Dysosma delavayi

75-dysosma-delavayi

Fotbladssläktingarna Dysosma är ett mycket intressant släkte.Fantastiska woodland växter med häpnadsväckande bladformer och exotiska blommor. Dysosma delavayi är just  den som har allt av det  här. Röda stora marmorerade blad i paraplyform eller som exotiska sjöstjärnor.Färgen försvinner lite med att bladen växer till men efteråt kommer den röda stora hängande blomman under bladverket och den efterföljande röd-orange färgade frukten. Denna art kan bli upp till 50 cm hög och bladen kan mäta 20-30 cm i diameter. Det som är lite tråkigt är att det gäller att få tag i en bra klon som inte kommer från för låg höjd för då blir dom inte långlivade. Dom är känsliga för djup tjäle och långa kalla vintrar och behöver i såfall ett litet täcke av torrt löv för att klara sig. Jag har själv klarat den i ett par år men med nu rådande vintrar med is och barfrost har jag förlorat den och har den bara inomhus tills förhoppningsvis det blir lite normala vintrar.

Inlägget gjort

Paris aff. polyphylla

869892152_dscn2387

Släktet Paris är ett annat släkte hemmahörande i bla. Kina som fascinerat mig mycket.Då många av dom växer på lite lägre höjder kan dom vara lite mer känsliga för våra vintrar i norr tillsammans med tjälen.Problemet som är mycket större när man väl får tag i någon planta från något företag är att dom är oftast levereras utan rötter.Detta är en lång och plågsam väntan för en själv då jag har erfarenheter att dom oftast brukar ruttna bort och inte komma igång över huvud taget.Vad det är som gör att dom inte producerar rötter har jag funderat på många gånger.Hanteringen och skördandet av rhizomerna vid fel tidpunkt kan vara en orsak.När man väl får en planta att börja växa går det oftast bekymmersfritt.Förökningen är dock långsam och endast några få stjälkar på ett par år förekommer.Plantering och odling av dessa är dock ungefär de samma som för Trillium.Humusrika halvfuktiga torvjordar i halvskugga är att rekommendera.”

Inlägget gjort

Rhodothamnus chamaecistus

Rhodothamnus är en liten vintergrön alpin buske som sällan blir över 30 cm.Den är hemmahörande i dom östra delarna av dom europeiska alperna där den växer på mestadels kalkrika undantags fall sura jordar i full sol.Den blommar med rosa rhododendron liknande blommor på försommaren och kan komma med en andra omgång på hösten om vädret är gynnsamt.Arten anses som svårodlad och krävande med bla. att den har sånt behov av kalk.Min planta står i en upphöjd torvbädd i ren torv och således ganska lågt ph.Den har vuxit och blommat på denna plats nu under ett par år och det så kallade kalkbehovet ser jag ingen anledning till att tillfredsställa.Många gånger kan det vara bra att frångå vissa odlings tips om man märker att man har tidigare misslyckanden och pröva andra alternativ.”

Inlägget gjort

Erythronium americanum

656111997_erythronium-americanum

Släktet Erythronium eller Hundtandsliljor som dom heter på svenska är vårblommande lökväxter. Dom finns i 27 olika arter där dom flesta är hemmahörande i Nordamerika och växer i anslutning till olika typer av skogar.Många av dom botaniska arterna är inte så vanliga i odling utan det är hybriderna som man oftast ser som torra lökar i trädgårdscenter,s om hösten.Dom vilda arterna finner jag mycket mer intressanta då de är en lite större utmaning att odla dom med tillägg att det inte är några superkrävande växter.Erythronium americanum var faktiskt den första som jag kom över på slutet 80 början 90 talet vid ett besök hos Owe Jaktlund i Södertälje.Han sade att dom inte var speciellt blomvilliga vilket jag också kan läsa i litteraturen.Efter ett par år hade den lilla plantan börjat etablerat sig rätt väl då den skjuter ut stoloner och en rätt stor matta hade utvecklats, men inga blommor! Vid en omläggning av torvpartiet där den växte hamnade en del av lökarna rätt djupt och jag tömde även hushållsavfalls komposten dit som jordförbättring.Påföljande vår hände någonting anmärkningsvärt då hela tuvan hade ett 15 tal blomstjälkar och jag fick njuta till fullo.Trillium plantorna som stod som samma ställe visade upp en enorm tillväxt och blomning likaså.Nu har jag sett till att gödsla den platsen varje år med lite färskt koskit om hösten när tjälen lagt sig för att upprätthålla samma goda resultat vilket också har skett.En förutsättning för att få bra tillväxt och blomning är att tillföra gödsel varje år och då inte sånt som dom säljer som koskit i påse för det är ingen kraft i.