Inlägget gjort

Petunia patagonica

dscn0577

En märklig släkting inom Petunia epitetet måste jag tillskriva denna art. Den enda förutom, som är perenn!,alla dom andra är annueller och kanske  våra mest odlade utplanteringsväxter.Växten är hemmahörande på södra halvklotet,Argentina,Patagonien och växande på stäpp liknande områden i kalla med relativt torra miljöer.Växten är städsegrön och lite klibbig och bildar små runda tuvor.Blommorna är ca 1 cm i diameter o0ch i början lila-vit melerade för att senare bli grådaskiga.Det är inte lätt att få dom och blomma och jag har haft mina plantor i flera år utan att få en enda blomma.Vad det är som krävs för att få dom till det vet jag inte riktigt. En personer del påstår att vissa kloner har svårare att blomma än andra.Det är ingen lätt uppgift att få en sån här växt att klara sig utomhus, jag har försökt flera gånger men med nedslående resultat.Våra blöta fuktiga höstar och vintrar gör att den inte klarar sig förutom i kall växthuset där jag kan kontrollera förhållandena bättre.Plantan på bilden är ifrån Göteborgs Botaniska Trädgård och om dom är en av dom lyckliga med att ha fått en mer blomvillig klon är jag råder det väl ingen tvekan om.

Inlägget gjort

Dysosma delavayi

75-dysosma-delavayi

Fotbladssläktingarna Dysosma är ett mycket intressant släkte.Fantastiska woodland växter med häpnadsväckande bladformer och exotiska blommor. Dysosma delavayi är just  den som har allt av det  här. Röda stora marmorerade blad i paraplyform eller som exotiska sjöstjärnor.Färgen försvinner lite med att bladen växer till men efteråt kommer den röda stora hängande blomman under bladverket och den efterföljande röd-orange färgade frukten. Denna art kan bli upp till 50 cm hög och bladen kan mäta 20-30 cm i diameter. Det som är lite tråkigt är att det gäller att få tag i en bra klon som inte kommer från för låg höjd för då blir dom inte långlivade. Dom är känsliga för djup tjäle och långa kalla vintrar och behöver i såfall ett litet täcke av torrt löv för att klara sig. Jag har själv klarat den i ett par år men med nu rådande vintrar med is och barfrost har jag förlorat den och har den bara inomhus tills förhoppningsvis det blir lite normala vintrar.

Inlägget gjort

Paris aff. polyphylla

869892152_dscn2387

Släktet Paris är ett annat släkte hemmahörande i bla. Kina som fascinerat mig mycket.Då många av dom växer på lite lägre höjder kan dom vara lite mer känsliga för våra vintrar i norr tillsammans med tjälen.Problemet som är mycket större när man väl får tag i någon planta från något företag är att dom är oftast levereras utan rötter.Detta är en lång och plågsam väntan för en själv då jag har erfarenheter att dom oftast brukar ruttna bort och inte komma igång över huvud taget.Vad det är som gör att dom inte producerar rötter har jag funderat på många gånger.Hanteringen och skördandet av rhizomerna vid fel tidpunkt kan vara en orsak.När man väl får en planta att börja växa går det oftast bekymmersfritt.Förökningen är dock långsam och endast några få stjälkar på ett par år förekommer.Plantering och odling av dessa är dock ungefär de samma som för Trillium.Humusrika halvfuktiga torvjordar i halvskugga är att rekommendera.”

Inlägget gjort

Rhodothamnus chamaecistus

Rhodothamnus är en liten vintergrön alpin buske som sällan blir över 30 cm.Den är hemmahörande i dom östra delarna av dom europeiska alperna där den växer på mestadels kalkrika undantags fall sura jordar i full sol.Den blommar med rosa rhododendron liknande blommor på försommaren och kan komma med en andra omgång på hösten om vädret är gynnsamt.Arten anses som svårodlad och krävande med bla. att den har sånt behov av kalk.Min planta står i en upphöjd torvbädd i ren torv och således ganska lågt ph.Den har vuxit och blommat på denna plats nu under ett par år och det så kallade kalkbehovet ser jag ingen anledning till att tillfredsställa.Många gånger kan det vara bra att frångå vissa odlings tips om man märker att man har tidigare misslyckanden och pröva andra alternativ.”

Inlägget gjort

Erythronium americanum

656111997_erythronium-americanum

Släktet Erythronium eller Hundtandsliljor som dom heter på svenska är vårblommande lökväxter. Dom finns i 27 olika arter där dom flesta är hemmahörande i Nordamerika och växer i anslutning till olika typer av skogar.Många av dom botaniska arterna är inte så vanliga i odling utan det är hybriderna som man oftast ser som torra lökar i trädgårdscenter,s om hösten.Dom vilda arterna finner jag mycket mer intressanta då de är en lite större utmaning att odla dom med tillägg att det inte är några superkrävande växter.Erythronium americanum var faktiskt den första som jag kom över på slutet 80 början 90 talet vid ett besök hos Owe Jaktlund i Södertälje.Han sade att dom inte var speciellt blomvilliga vilket jag också kan läsa i litteraturen.Efter ett par år hade den lilla plantan börjat etablerat sig rätt väl då den skjuter ut stoloner och en rätt stor matta hade utvecklats, men inga blommor! Vid en omläggning av torvpartiet där den växte hamnade en del av lökarna rätt djupt och jag tömde även hushållsavfalls komposten dit som jordförbättring.Påföljande vår hände någonting anmärkningsvärt då hela tuvan hade ett 15 tal blomstjälkar och jag fick njuta till fullo.Trillium plantorna som stod som samma ställe visade upp en enorm tillväxt och blomning likaså.Nu har jag sett till att gödsla den platsen varje år med lite färskt koskit om hösten när tjälen lagt sig för att upprätthålla samma goda resultat vilket också har skett.En förutsättning för att få bra tillväxt och blomning är att tillföra gödsel varje år och då inte sånt som dom säljer som koskit i påse för det är ingen kraft i.

Inlägget gjort

Trillium sessile

656111997_trillium-sessile-1

Likväl jag som många andra trädgårdsamatörer så är nog släktet Trillium ett av de mest uppskattade.Det finns i stort sett ingen trädgårdsmänniska som inte har Trillium eller treblad som dom heter på svenska.Många arter är när dom väl etablerat sig väldigt långlivade,sjukdomsfria och lättskötta.Det man ska komma ihåg med många Trillium arter är dom vill ha en djup näringsrik halvfuktig jord i halvskugga för att trivas.Börjar man att ha en del arter så är sannolikheten för att hybrider ska börja dyka upp stor då vissa arter har lätt för att korsa sig mellan varann med blandade resultat. Trillium arten på bild är en Trillum sessile.Det är inte en av de största arterna men variationen kan vara stor gällande både blomfärg i allt från blekrött till tom. gult.Bladmönster kan också variera och man kan stöta på exemplar i naturen med fantastiska marmorerade mönster.Detta exemplar på bild är en sådan som har en lite bättre bladform och färg på blomman som jag är glad över att ha.

Inlägget gjort

Paeonia hybr. Mai Fleuri

656111997_paeonia-mai-fleuri

Hybriden är en gammal sort som härstammar från 1905(Lemoine)och varav den föräldern är P wittmanniana och den andra P lactiflora.Vid införskaffandet av denna hybrid pion stod den mycket högt på min likväl som många andra trädgårdsamatörers listor.Huruvida det förhåller sig nu är svårt att säga men jag fick ställa mig på kö 2 år innan leverans skedde.Mycket glad blev jag när jag såg att den var väldigt snabbväxande och blommade relativ snabbt på följande år.Nu har denna planta utvecklats sig till en gigant som vräker sig över mycket annat och blommar kopiöst varje år.Att ha hjärta och ta upp och hacka i den för att göra nya vill jag inte då jag vet hur pion rötter ser ut när man tagit upp dom som en tjock stubbe eller rotvälta på en björk.

Inlägget gjort

Helonias bullata

656111997_helonias-bullata

Detta är en växt hemmahörande i USA där den växer efter hela östkusten i skuggiga, fuktiga skogar på humusrika mossiga platser.Den listas också numera som hotad på naturliga platser på grund av ur dikningar av vatten sjuka marker,översvämnings skogar.Den har en vintergrön rosett som den övervintrar med och blommar tidigt på försommaren med en blomma som påminner lite om ett stort rött gele hallon.I bland oss trädgårdsamatörer får jag nog säga att den är tämligen ovanlig men jag måste nämna att den är mycket odlingsvärd på ställen liknande dom som i naturen tex. fuktighetshållande torvpartier och dammkanter.Förökningen är långsam eller obefintlig genom frö utan delning av sidorosetter är att föredra.Växten har nu tydligen också fått ett svensk namn nämligen Rött Sumpax.

Inlägget gjort

Eranthis stellata

656111997_eranthis-stellata

Eranthis stellata är en mycket ovanlig och speciell art härstammande från norra Kina delar av nord Korea och Kraj Primorski i Ryssland.Den är mycket liten i växten och blir inte mer än 5 cm hög.Blomman är något större än på Eranthis pinnatifida och rent vit.Liksom många av dess släktingar så blommar denna art mycket tidigt.I praktiken på tjälad mark och den är mycket frosttålig när den väl kommit upp och -7-8 grader är inga problem.Jag har haft och misslyckats tidigare med att ha den i en kruka i växthuset och trott att den skulle klara sig bättre där vilket har visat sig fel.I ett av mina sista försök sattes då löken ut i en liten sluttande del i stenpartiet i ren sand och lite benmjöl.Resultatet blev som synes lyckat och jag hoppas nu att kunna hålla den i gång framöver och kunna få lite frö för att så direkt på platsen.”

Inlägget gjort

Jeffersonia dubia alba

656111997_jeffersonia-dubia-alba

Inom släktet Jeffersonia finns bara 2 arter varvid båda 2 har väldigt speciella blad och helt olika utseende.Den ena är naturligt vit och den andra är blå.Och har vi en art av växt som normalt är blå så vill vi ha en som är vit.Har vi en som är vit så vill vi ha den blå.Efterfrågan brukar bli stort när något som detta inträffar i växtvärlden med naturmutationer.Priset är högt till dags datum om man vill ha en planta.För att försäkra sig om att inga blå anlag smyger sig in så ska man hålla den separerad från den blå arten.Frö förökning är det enda säkra sättet då arten är olämplig att dela då den gärna blir bitar utan rötter.Förhoppnings kommer jag inom några år att kunna leverera dom första plantorna till hugade spekulanter.